Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

Hodite, zapjevajmo Gospodu, pokliknimo Bogu, gradu spasenja svojega!

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Izaðimo pred lice njegovo s hvalom, u pjesmama pokliknimo mu!

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Jer je Gospod velik Bog i velik car nad svijem bogovima.

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

U njegovoj su ruci dubine zemaljske, i visine gorske njegove su.

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Njegovo je more i on ga je stvorio, i suhotu ruke su njegove naèinile.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Hodite, poklonimo se, pripadnimo, kleknimo pred Gospodom tvorcem svojim.

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Jer je on Bog naš, i mi narod paše njegove i ovce ruke njegove. Sad kad biste poslušali glas njegov:

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

“Nemojte da vam odrveni srce vaše kao u Merivi, kao u dan kušanja u pustinji,

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

Gdje me kušaše oci vaši, ispitaše i vidješe djelo moje.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Èetrdeset godina srdih se na rod onaj, i rekoh: ovi ljudi tumaraju srcem, i ne znaju putova mojih;

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

I zato se zakleh u gnjevu svom da neæe uæi u mir moj.”