< Psaltaren 95 >
1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.
Vinde, cantemos alegres ao SENHOR; gritemos [de alegria] à rocha de nossa salvação.
2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.
Cheguemos adiante de sua presença com agradecimentos; cantemos salmos a ele.
3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.
Porque o Senhor é o grande Deus, e maior Rei do que todos os deuses.
4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.
Na mão dele estão as profundezas da terra; e a ele pertencem os altos montes.
5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.
Dele [também] é o mar, pois ele o fez; e suas mãos formaram a [terra] seca.
6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.
Vinde, adoremos, e prostremo-nos; ajoelhemo-nos perante o SENHOR, que nos fez.
7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.
Porque ele é o nosso Deus, e nós [somos] o povo do seu pasto, e as ovelhas de sua mão. Se hoje ouvirdes a voz dele,
8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;
Não endureçais vosso coração, como em Meribá, como no dia da tentação no deserto,
9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;
Onde vossos pais me tentaram; eles me provaram, mesmo já tendo visto minha obra.
10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;
Por quarenta anos aguentei com desgosto d [esta] geração, e disse: Este povo se desvia em seus corações; e eles não conhecem meus caminhos.
11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.
Por isso jurei em minha ira que eles não entrarão no meu [lugar] de descanso.