< Psaltaren 95 >
1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.
Mujje tuyimbire Mukama; tuyimbire waggulu n’essanyu nga tutendereza Mukama Olwazi olw’obulokozi bwaffe.
2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.
Tujje mu maaso ge n’okwebaza; tumuyimbire ennyimba ez’okumutendereza.
3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.
Kubanga Mukama ye Katonda Omukulu; era Kabaka Omukulu asinga bakatonda bonna.
4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.
Enkonko ez’ensi ziri mu mukono gwe; n’entikko z’ensozi nazo zize.
5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.
Ennyanja yiye, kubanga ye yagikola; n’emikono gye, gye gyabumba olukalu.
6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.
Mujje tusinze tuvuuname mu maaso ge; tufukamire mu maaso ga Mukama, Omutonzi waffe.
7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.
Kubanga ye Katonda waffe, naffe tuli bantu ab’omu ddundiro lye, era tuli ndiga ze z’alabirira. Olwa leero bwe muwulira eddoboozi lye,
8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;
“Temukakanyaza mitima gyammwe nga bwe kyali e Meriba, ne ku lunaku luli e Maasa mu ddungu;
9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;
bajjajjammwe gye bangezesa; newaakubadde baali baalaba dda ebyamagero bye nakola.
10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;
Abantu b’omulembe ogwo ne mbasunguwalira okumala emyaka amakumi ana; ne ŋŋamba nti, ‘Be bantu abakyama mu mutima gwabwe, era tebamanyi makubo gange.’
11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.
Kyennava ndayira nga nsunguwadde nti, ‘Tebaliyingira mu kiwummulo kyange.’”