Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

Venite, cantiamo con giubilo all’Eterno, mandiamo grida di gioia alla ròcca della nostra salvezza!

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Presentiamoci a lui con lodi, celebriamolo con salmi!

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Poiché l’Eterno è un Dio grande, e un gran Re sopra tutti gli dèi.

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

Nelle sue mani stanno le profondità della terra, e le altezze de’ monti son sue.

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Suo è il mare, perch’egli l’ha fatto, e le sue mani han formato la terra asciutta.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Venite, adoriamo e inchiniamoci, inginocchiamoci davanti all’Eterno che ci ha fatti!

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Poich’egli è il nostro Dio, e noi siamo il popolo ch’egli pasce, e il gregge che la sua mano conduce.

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

Oggi, se udite la sua voce, non indurate il vostro cuore come a Meriba, come nel giorno di Massa nel deserto,

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

quando i vostri padri mi tentarono, mi provarono e videro l’opera mia.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Quarant’anni ebbi in disgusto quella generazione, e dissi: E’ un popolo sviato di cuore, e non han conosciuto le mie vie.

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Perciò giurai nell’ira mia: Non entreranno nel mio riposo!