Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

Jertek, ujjongjunk az Örökkévalónak, riadjunk üdvünk sziklájának.

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Járuljunk szine elé hálaszóval, dalokkal riadjunk neki!

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Mert nagy Isten az Örökkévaló s nagy király mind az istenek fölött;

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

kinek kezében vannak a föld mélységei, s övéi a hegyek magasságai;

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

kié a tenger, s ő készítette, s a szárazföldet kezei alkották.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Jőjjetek, boruljunk le s hajoljunk meg, térdeljünk az Örökkévaló, a mi teremtőnk előtt.

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Mert Ő a mi Istenünk, s mi legelésének népe és kezének juhai – e napon vajha hallgatnátok szavára.

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

Ne keményítsétek meg szíveteket mint Meribánál, mint Massza napján a pusztában,

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

a hol megkisértettek engem őseitek, próbára tettek, bár látták cselekvésemet.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Negyven évig undorodtam a nemzedéktől s mondtam: tévelygő szívűek népe ők, s ők nem ismerik utjaimat;

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

úgy hogy megesküdtem haragomban: nem fognak bemenni nyugvó helyembe!