< Psaltaren 95 >

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.
Wohlan! Laßt uns dem Herrn zujauchzen, zujubeln unserm hilfereichen Hort!
2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.
Laßt Uns mit Lobpreis vor sein Antlitz treten, mit Liedern ihm entgegenjauchzen!
3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.
Der Herr ein großer Gott, Großkönig über alle Götter!
4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.
In seiner Hand der Erde Tiefen, sein sind der Berge Gipfel.
5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.
Sein ist das Meer: Er hat's gemacht; das trockene Land: Er hat mit seinen Händen es gestaltet.
6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.
Herbei, anbetend laßt uns niederfallen und niederknieen vor dem Herrn und unserm Schöpfer!
7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.
Er ist alleinig unser Gott, und wir sein Weidevolk und seine liebste Herde, wenn ihr auf seine Stimme heute horcht:
8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;
"Verhärtet euer Herz nicht, wie zu Meriba, wie in der Wüste am Versuchungstag,
9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;
wo eure Väter mich versucht und mich geprüft, obschon sie meine Tat gesehen.
10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;
Ich grollte vierzig Jahre dem Geschlechte; ich sprach: Es ist ein Volk mit einem irren Geist; sie achten nicht auf meine Wege.
11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.
Ich schwur daher in meinem Zorn: Nie gehen sie zu meiner Ruhstätte ein!"

< Psaltaren 95 >