Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

O come, let us sing to the LORD; Let us raise a voice of joy to the rock of our salvation!

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Let us come into his presence with thanksgiving, And sing joyfully to him with psalms!

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

For Jehovah is a great God; Yea, a great king over all gods.

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

In his hands are the depths of the earth; His also are the heights of the mountains.

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

The sea is his, and he made it; The dry land also his hands formed.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

O come, let us worship and bow down! Let us kneel before the LORD, our maker!

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

For he is our God, And we are the people of his pasture and the flock of his hand. O that ye would now hear his voice!

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

“Harden not your hearts as at Meribah [[the strife]], As in the day of temptation [[Massah]] in the wilderness,

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

Where your fathers tempted me And tried me, although they had seen my works.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Forty years was I offended with that generation: And I said, 'They are a people of a perverse heart, And who have no regard to my ways.'

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Therefore I sware, in my wrath, That they should not enter into my rest.”