Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

O come, let us sing unto the LORD; let us shout for joy to the Rock of our salvation.

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Let us come before His presence with thanksgiving, let us shout for joy unto Him with psalms.

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

For the LORD is a great God, and a great King above all gods;

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

In whose hand are the depths of the earth; the heights of the mountains are His also.

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

The sea is His, and He made it; and His hands formed the dry land.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

O come, let us bow down and bend the knee; let us kneel before the LORD our Maker;

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

For He is our God, and we are the people of His pasture, and the flock of His hand. To-day, if ye would but hearken to His voice!

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

'Harden not your heart, as at Meribah, as in the day of Massah in the wilderness;

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

When your fathers tried Me, proved Me, even though they saw My work.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

For forty years was I wearied with that generation, and said: It is a people that do err in their heart, and they have not known My ways;

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Wherefore I swore in My wrath, that they should not enter into My rest.'