Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

Komt, laat ons den HEERE vrolijk zingen; laat ons juichen den Rotssteen onzes heils.

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Laat ons Zijn aangezicht tegemoet gaan met lof; laat ons Hem juichen met psalmen.

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Want de HEERE is een groot God; ja, een groot Koning boven alle goden;

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

In Wiens hand de diepste plaatsen der aarde zijn, en de hoogten der bergen zijn Zijne;

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Wiens ook de zee is, want Hij heeft ze gemaakt; en Zijn handen hebben het droge geformeerd.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Komt, laat ons aanbidden en nederbukken; laat ons knielen voor den HEERE, Die ons gemaakt heeft.

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Want Hij is onze God, en wij zijn het volk Zijner weide, en de schapen Zijner hand. Heden, zo gij Zijn stem hoort,

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

Verhardt uw hart niet, gelijk te Meriba, gelijk ten dage van Massa in de woestijn;

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

Waar Mij uw vaders verzochten, Mij beproefden, ook Mijn werk zagen.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Veertig jaren heb Ik verdriet gehad aan dit geslacht, en heb gezegd: Zij zijn een volk, dwalende van hart, en zij kennen Mijn wegen niet.

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Daarom heb Ik in Mijn toorn gezworen: Zo zij in Mijn rust zullen ingaan!