Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

Kom, lad os Juble, for HERREN, råbe af fryd for vor Frelses Klippe,

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

møde med Tak for hans Åsyn, juble i Sang til hans Pris!

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Thi HERREN er en vældig Gud, en Konge stor over alle Guder;

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

i hans Hånd er Jordens dybder, Bjergenes Tinder er hans;

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Havet er hans, han har skabt det, det tørre Land har hans Hænder dannet.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Kom, lad os bøje os, kaste os ned, knæle for HERREN, vor Skaber!

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

Thi han er vor Gud, og vi er det Folk, han vogter, den Hjord, han leder. Ak, lytted I dog i Dag til hans Røst:

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

"Forhærder ej eders Hjerte som ved Meriba, som dengang ved Massa i Ørkenen,

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

da eders Fædre fristede mig, prøved mig, skønt de havde set mit Værk.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Jeg væmmedes fyrretyve År ved denne Slægt, og jeg sagde: Det er et Folk med vildfarne Hjerter, de kender ej mine Veje.

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Så svor jeg da i min Vrede: De skal ikke gå ind til min Hvile!