Psaltaren 95
1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.
Kasakkung: panuekhoeh Oe, tho awh haw, BAWIPA koe la sak awh sei. Maimae rungngangnae lungsong hah pholen laihoi lunghawi hoi hram awh sei.
2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.
Lunghawilawkdeinae lahoi a hmalah cet awh sei. Lunghawinae la hoi ama koe hram awh sei.
3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.
BAWIPA teh ka lentoe e Cathut lah ao, cathut pueng e Siangpahrang kalen lah ao.
4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.
Talai a dungpoungnae teh a kut dawk ao teh, mon karasangnaw hai amae doeh.
5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.
Talîpui hai a sak teh, amae doeh. Talai hai a kutsak doeh.
6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.
Tho awh, tabo laihoi bawk awh sei. BAWIPA na kasakkung hmalah khokcuengkhuem awh sei.
7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.
Ama teh maimae Cathut doeh. Maimouh hai ama koe ka pawngpa e a kut rahim e tuhu lah o awh.
8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;
Sahnin vah nangmouh teh a lawk na thai awh nahlangva na lungpatak sak hanh awh.
9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;
Nangmae mintoenaw ni kum 40 touh thung, kai hah aphunphun lah na tanouk awh teh, kaie thaw a hmunae kahrawngum vah, kai na taran awh teh, na tanouk awh e patetlah awm awh hanh leih.
10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;
Hote miphunnaw hah kai ni ka panuet teh, a lungthin lam pou ka payon e lah ao awh. Kaie lamthung hah panuek thai awh hoeh.
11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.
Hatdawkvah, ka lungkhuek teh, kaie kâhatnae hmuen koe na kâen awh mahoeh, telah thoe ka bo.
