Psaltaren 95

1 Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

Hungun, Yahweh Pakai vahchoiyu te! Eihuhdoh uva Elohim Pathen ah kipah tah'in vahchoila sau te!

2 Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

Thangvah pum in a angsung jon u hite. Avahchoina la sau te.

3 Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

Ajeh chu Yahweh Pakai chu loupitah Pathen Elohim ahin, pathen dang chung a leng loupi ahi.

4 Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

Mollen penle leiset laigil athuhlai abon'a Aman akhut a atuhchah ahi.

5 Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

Twikhanglen hi Ama a ahi, ajeh chu Ama sem ahi. Ama khut in leigo jonghi asem ahi.

6 Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

Hungun, eisempau Yahweh Pakai angsungah dilsu-u hitin ama hou u te,

7 Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

ajeh chu Ama iPathen'u ahin, eihohi aman achinjing amite ihiuvin akaihoijing akelngoihon ihiuve.

8 I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

Yahweh Pakai in asei e, “Israelten gamthipnoi masah a abol bangu leh Meribah a alungtah bang bangun nalung tahsah hih'un.

9 Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

Ajeh chu hilai munna chun napu napateuvin kathilbol ho chengse hi amu uvin chule eipatep'un ahi.

10 Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

Kum somli sunga hin keima achung uva kana lunghang'in chuleh Keiman kasei in ahi, ‘amahohi keija kon a kinung heidoh mipi chu ahiuvin, keiman kasei dungjui a chon nomlou ahiuve.’

11 Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.

Hijeh chun kalunghan jehin kana kihahsel'in: ‘amahohi kachol ngahna munna hunglut theilou heldiu ahi!’”