Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
Awurade, Onyankopɔn a wotɔ were, Onyankopɔn a wotɔ were, hyerɛn.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Sɔre, asase so Temmufo, tua ahantanfo ka sɛnea ɛfata wɔn.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
Awurade, enkosi da bɛn, amumɔyɛfo nnye wɔn ani nkosi da bɛn?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
Wɔkasa ahantan so; ahohoahoa ahyɛ abɔnefo nyinaa ma.
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
Awurade, wɔdwerɛw wo nkurɔfo; wɔhyɛ wʼagyapade so.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
Wokunkum akunafo ne ananafo; na wodi ayisaa awu.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
Wɔka se, “Awurade nhu, Yakob Nyankopɔn ayi nʼani.”
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Monhwɛ yiye, mo agyimifo a mowɔ nnipa no mu; nkwaseafo, da bɛn na mubehu nyansa?
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
Nea ɔbɔɔ aso no rente asɛm ana? Nea ɔyɛɛ ani no renhu ade ana?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
Nea ɔteɛteɛ aman so no rentwe aso ana? Nea ɔkyerɛkyerɛ onipa no nnim nyansa ana?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
Awurade nim onipa nsusuwii; onim sɛ enkosi hwee.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Awurade, nhyira ne onipa a woteɛteɛ no so, onipa a wokyerɛ no wo mmara no;
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
Woma ɔhome fi amanehunu nna mu, kosi sɛ wobetu amoa ama amumɔyɛfo.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
Awurade rempo ne nkurɔfo; na ɔrennyaw nʼagyapade hɔ da.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
Atemmu begyina treneeyɛ so bio, na wɔn a wɔn koma mu tew nyinaa bedi so.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Hena na ɔbɛsɔre atia amumɔyɛfo ama me? Hena na ɔbɛsɔre atia abɔnefo ama me?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Sɛ Awurade ammoa me a, anka mekɔɔ owu kommyɛ mu ntɛm so.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
Bere a mekae se, “Me nan rewatiri” no, Awurade, wo dɔ no soo me mu.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
Bere a me dadwen dɔɔso no, wʼawerɛkyekye maa me kra abotɔyam.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Ahengua a porɔwee ahyɛ no mma no ne wo wɔ ayɔnkofa ana? Ahengua a ne hyɛ nsɛm de amanehunu na ɛba no?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
Wɔka bɔ mu tia atreneefo na wɔn a wodi bem no, wobu wɔn kumfɔ.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
Nanso Awurade yɛ mʼaban; na me Nyankopɔn ayɛ ɔbotan a ne mu na minya ahintawee.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Obetua wɔn nnebɔne no so ka na wɔn amumɔyɛ nti wasɛe wɔn; Awurade yɛn Nyankopɔn bɛsɛe wɔn.
