Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
Rabbiyow, Ilaaha aargudashada lahow, Ilaaha aargudashada lahow, soo iftiin.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Xaakinka dunidow, sara joogso, Oo kuwa kibray abaalkooda mari.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
Rabbiyow, kuwa sharka lahu ilaa goormay, Kuwa sharka lahu ilaa goormay guulaysanayaan?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
Way bulxamaan, oo kibir bay ku hadlaan, Oo xumaanfalayaasha oo dhammu way faanaan.
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
Rabbiyow, iyagu waxay burburiyaan dadkaaga, Oo dhaxalkaagay silciyaan.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
Carmalka iyo shisheeyaha ayay laayaan, Oo agoontay nafta ka qaadaan.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
Oo waxay isyidhaahdaan, Waxan Rabbigu ma arki doono, Oo Ilaaha reer Yacquubna kama fikiri doono.
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Kuwiinna doqonnada ah oo dadka ku dhex jirow, fiirsada, Oo kuwiinna nacasyada ahow, goormaad caqli yeelanaysaan?
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
Kii dhegta abuuray, sow wax maqli maayo? Kii isha sameeyeyna, sow wax arki maayo?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
Kan quruumaha edbiyaa, sow wax hagaajin maayo? Kaasoo ah kan dadka aqoonta bara?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
Rabbigu waa og yahay fikirrada binu-aadmigu Inay micnela'aan yihiin.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Rabbiyow, waxaa barakaysan ninkii aad edbiso, Oo aad sharcigaaga wax ka barto,
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
Si aad uga nasiso maalmaha belaayada Inta kan sharka lahaa godka loo qodayo.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
Waayo, Rabbigu dadkiisa xoori maayo, Oo dhaxalkiisana dayrin maayo.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
Waayo, garsooriddu waxay ku soo noqon doontaa xaqnimada, Oo inta qalbigoodu qumman yahay oo dhammuna way raaci doonaan.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Bal yaa ii kacaya oo sharfalayaasha iga hor joogsanaya? Oo yaa ii soo istaagaya oo xumaanfalayaasha iga celinaya?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Rabbigu haddaanu i caawin, Hadda naftaydu waxay joogi lahayd meesha aamusnaanta.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
Markaan idhi, Rabbiyow, cagtaydu waa simbiriirixanaysaa, Waxaa kor ii qaadday naxariistaada.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
Kolkay fikirro badan igu dhex jiraan Waxaa naftayda ka farxiya qalbiqaboojintaada.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Carshiga sharnimadu ma xidhiidh buu kula yeelanayaa, Kaasoo belaayo qaynuun ku qabanqaabiya?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
Waxay dhammaantood isu soo wada urursadaan kan xaqa ah naftiisa, Oo waxay xukumaan dhiig aan eed lahayn.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
Laakiinse Rabbigu waxa weeye munaaraddayda, Ilaahayna waa dhagaxii magangalkayga.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Oo wuxuu dushooda ku soo celiyey xumaatadoodii, Oo wuxuu iyaga ku dhex baabbi'in doonaa sharnimadooda, Rabbiga Ilaaheenna ahu wuu wada baabbi'in doonaa.
