< Psaltaren 94 >
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
Haiwa Jehovha, imi Mwari anotsiva, haiwa Mwari iyemi munotsiva, penyai.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Simukai, imi Mutongi wenyika; tsivai vanozvikudza zvakavafanira.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
Haiwa Jehovha, vakaipa vachasvika riniko, vachasvika riniko vakaipa vachingofara?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
Vanodurura mashoko okuzvikudza; vose vanoita zvakaipa vazere nokuzvirumbidza.
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
Vanopwanya vanhu venyu, imi Jehovha, vanodzvinyirira nhaka yenyu.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
Vanouraya chirikadzi nomweni; vanoponda nherera.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
Vanoti, “Jehovha haaoni; Mwari waJakobho haana hanya.”
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Nzwisisai, imi vasina njere pakati pavanhu; imi mapenzi, muchava vakachenjera riniko?
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
Ko, iye akasima nzeve, haanganzwi here? Iye akaumba ziso haangaoni here?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
Ko, iye anoranga ndudzi haangarangi here? Anodzidzisa vanhu angashayiwa zivo here?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
Jehovha anoziva mirangariro yavanhu; anoziva kuti haina maturo.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Akaropafadzwa munhu anorangwa nemi, iyemi Jehovha, munhu wamunodzidzisa pamurayiro wenyu;
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
munomuzorodza pamazuva enhamo, kusvikira akaipa achererwa gomba.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
Nokuti Jehovha haangarambi vanhu vake; haangambosiyi nhaka yake.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
Kururamisira kuchawanikwa nokuda kwevakarurama, uye vose vakarurama pamwoyo vachakutevera.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Ndianiko achandirwira pane vakaipa? Ndianiko achandibatsira pavaiti vezvakaipa?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Dai Jehovha asina kundibatsira, ndingadai ndakakurumidza kugara parunyararo rworufu.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
Pandakati, “Rutsoka rwangu rwotedzemuka,” rudo rwenyu, imi Jehovha, rwakanditsigira.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
Pandakava nokufunganya kukuru mandiri, kunyaradza kwenyu kwakandivigira mufaro kumweya wangu.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Ko, chigaro choushe chino uori chingashamwaridzana nemi here, icho chinouyisa kutambudzika muzvirevo zvacho?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
Vanobatana pamwe chete kuti varwise vakarurama, vachipomera mhosva yorufu kuna vasina mhosva.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
Asi Jehovha ndiye ava nhare yangu, uye Mwari wangu ndiye dombo randinotizira.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Achavatsiva nokuda kwezvivi zvavo, uye achavaparadza nokuda kwezvakaipa zvavo; Jehovha Mwari wedu achavaparadza.