Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
Bože od osvete, Gospode, Bože od osvete, pokaži se!
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Podigni se, sudijo zemaljski, podaj zaslugu oholima.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
Dokle æe se bezbožnici, Gospode, dokle æe se bezbožnici hvaliti?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
Ruže i oholo govore, velièaju se svi koji èine bezakonje.
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
Gaze narod tvoj, Gospode, i dostojanje tvoje muèe.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
Udovicu i došljaka ubijaju, i sirote more.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
I govore: neæe vidjeti Gospod, i neæe doznati Bog Jakovljev.
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Orazumite se, preludi ljudi! budale! kad æete biti pametni?
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
Koji je stvorio uho, zar ne èuje? i koji je oko naèinio, zar ne vidi?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
Zar neæe oblièiti koji narode urazumljuje, koji uèi èovjeka da zna?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
Gospod zna misli ljudima kako su ništave.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Blago èovjeku koga ti, Gospode, urazumljuješ, i zakonom svojim uèiš;
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
Da bi mu dao mir u zle dane, dok se iskopa jama bezbožniku.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
Jer neæe odbaciti Gospod naroda svojega, i dostojanja svojega neæe ostaviti.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
Jer æe se sud vratiti na pravdu, i njega æe naæi svi prava srca.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Ko æe ustati za mene suprot zlima? ko æe stati za mene suprot onima koji èine bezakonje?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Kad mi Gospod ne bi bio pomoænik, brzo bi se duša moja preselila onamo gdje se muèi.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
Kad reèem: drkæe mi noga, milost tvoja, Gospode, prihvata me.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
Kad se umnože brige u srcu mom, utjehe tvoje razgovaraju dušu moju.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Eda li æe blizu tebe stati prijesto krvnièki, i onaj koji namišlja nasilje nasuprot zakonu?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
Spremaju se na dušu pravednikovu, i krv pravu okrivljuju.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
Ali je Gospod moje pristanište, i Bog je moj tvrdo utoèište moje.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
On æe im vratiti za bezakonje njihovo, za njihovu zloæu istrijebiæe ih, istrijebiæe ih Gospod, Bog naš.
