Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
Psalmus ipsi David, Quarta Sabbati. Deus ultionum Dominus: Deus ultionum libere egit.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Exaltare qui iudicas terram: redde retributionem superbis.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
Usquequo peccatores Domine: usquequo peccatores gloriabuntur:
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
Effabuntur, et loquentur iniquitatem: loquentur omnes, qui operantur iniustitiam?
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
Populum tuum Domine humiliaverunt: et hereditatem tuam vexaverunt.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
Viduam, et advenam interfecerunt: et pupillos occiderunt.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
Et dixerunt: Non videbit Dominus, nec intelliget Deus Iacob.
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Intelligite insipientes in populo: et stulti aliquando sapite.
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
Qui plantavit aurem, non audiet? aut qui finxit oculum, non considerat?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
Qui corripit gentes, non arguet: qui docet hominem scientiam?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
Dominus scit cogitationes hominum, quoniam vanæ sunt.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Beatus homo, quem tu erudieris Domine: et de lege tua docueris eum.
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
Ut mitiges ei a diebus malis: donec fodiatur peccatori fovea.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
Quia non repellet Dominus plebem suam: et hereditatem suam non derelinquet.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
Quoadusque iustitia convertatur in iudicium: et qui iuxta illam omnes qui recto sunt corde.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Quis consurget mihi adversus malignantes? aut quis stabit mecum adversus operantes iniquitatem?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Nisi quia Dominus adiuvit me: paulominus habitasset in inferno anima mea. (questioned)
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
Si dicebam: Motus est pes meus: misericordia tua Domine adiuvabat me.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
Secundum multitudinem dolorum meorum in corde meo: consolationes tuæ lætificaverunt animam meam.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Numquid adhæret tibi sedes iniquitatis: qui fingis laborem in præcepto?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
Captabunt in animam iusti: et sanguinem innocentem condemnabunt.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
Et factus est mihi Dominus in refugium: et Deus meus in adiutorium spei meæ.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Et reddet illis iniquitatem ipsorum: et in malitia eorum disperdet eos: disperdet illos Dominus Deus noster.
