Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
O! Yehowa, Mawu si biaa hlɔ̃, O! Mawu si biaa hlɔ̃, klẽ.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Tso, o xexea me ƒe Ʋɔnudrɔ̃la, ɖo nu si dadalawo wɔ la teƒe na wo.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
O! Yehowa, va se ɖe ɣe ka ɣi ame vɔ̃ɖi la atso aseye?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
Wole nya tovowo gblɔm, eye dada yɔ ame vɔ̃ɖiwo katã me fũu.
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
O! Yehowa, wogbã wò dukɔ la nyanyanya, wote wò domenyinu la ɖe to.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
Wowu ahosiwo kple amedzrowo, eye wowu tsyɔ̃eviwo hã.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
Wogblɔ be, “Yehowa mele ekpɔm o, Yakob ƒe Mawu la metsɔ ɖeke le eme o.”
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Mikpɔ nyuie, mi gegeme siwo le dukɔ la me, mi bometsilawo, ɣe ka ɣi miadze nunya?
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
Ɖe eya ame si wɔ to la mase nu oa? Ɖe eya ame si wɔ ŋku la makpɔ nu oa?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
Ɖe eya ame si hea to na dukɔwo la mahe to oa? Ɖe eya ame si fiaa nu ame la, ahiã na nunya?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
Yehowa nya amegbetɔ ƒe susu, eye wònya be tofloko ko wònye.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
O, Yehowa, woayra ame si nèhe to na, ame si nèfia nui tso wò se la me,
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
eye nèna gbɔdzɔe tso dzɔgbevɔ̃eŋkekewo me, va se ɖe esime wòɖe ʋe na ame vɔ̃ɖiwo.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
Elabena Yehowa magbe eƒe dukɔ la o, eye magblẽ eƒe domenyinu ɖi o.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
Woagaɖo ʋɔnudɔdrɔ̃ anyi ɖe dzɔdzɔenyenye dzi, eye ame siwo katã ƒe dzi to mɔ ɖeka la adze eyome.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Ame ka atso ɖe ame vɔ̃ɖiwo ŋu nam? Ame ka atsi tsitre ɖe nu tovo wɔlawo ŋu ɖe nunye?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Ɖe menye Yehowae kpe ɖe ŋunye o la, anye ne eteƒe madidi o la, manɔ ɖoɖoezizi me le tsiẽƒe.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
Esi medo ɣli be, “Nye afɔ le ɖiɖim” la, wò lɔlɔ̃, O! Yehowa, de megbe nam.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
Esi dzitsitsi yɔ menye la, wò akɔfaname he dzidzɔ vɛ na nye luʋɔ.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Ɖe fiazikpui madzɔmadzɔ si hea hiãkame vɛ to eƒe sededewo me la ate ŋu ade ha kpli wòa?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
Wowɔa ɖeka ɖe ame dzɔdzɔewo ŋu, eye wotsoa kufia na ame maɖifɔ.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
Gake Yehowae nye nye mɔ sesẽ, nye Mawu kple agakpe si nye nye sitsoƒe.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
Aɖo woƒe nu vɔ̃wo teƒe na wo, eye wòatsrɔ̃ wo le woƒe vɔ̃ɖinyenye ta, ɛ̃, Yehowa, míaƒe Mawu la atsrɔ̃ wo.
