Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
God of vengeance — Jehovah! God of vengeance, shine forth.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Be lifted up, O Judge of the earth, Send back a recompence on the proud.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
Till when [do] the wicked, O Jehovah? Till when do the wicked exult?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
They utter — they speak an old saw, All working iniquity do boast themselves.
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
Thy people, O Jehovah, they bruise, And Thine inheritance they afflict.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
Widow and sojourner they slay, And fatherless ones they murder.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
And they say, 'Jehovah doth not see, And the God of Jacob doth not consider.'
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Consider, ye brutish among the people, And ye foolish, when do ye act wisely?
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
He who planteth the ear doth He not hear? He who formeth the eye doth He not see?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
He who is instructing nations, Doth He not reprove? He who is teaching man knowledge [is] Jehovah.
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
He knoweth the thoughts of man, that they [are] vanity.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
O the happiness of the man Whom Thou instructest, O Jah, And out of Thy law teachest him,
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
To give rest to him from days of evil, While a pit is digged for the wicked.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
For Jehovah leaveth not His people, And His inheritance forsaketh not.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
For to righteousness judgment turneth back, And after it all the upright of heart,
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Who riseth up for me with evil doers? Who stationeth himself for me with workers of iniquity?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Unless Jehovah [were] a help to me, My soul had almost inhabited silence.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
If I have said, 'My foot hath slipped,' Thy kindness, O Jehovah, supporteth me.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
In the abundance of my thoughts within me, Thy comforts delight my soul.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Is a throne of mischief joined [with] Thee? A framer of perverseness by statute?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
They decree against the soul of the righteous, And innocent blood declare wicked.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
And Jehovah is for a high place to me, And my God [is] for a rock — my refuge,
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
And turneth back on them their iniquity, And in their wickedness cutteth them off; Jehovah our God doth cut them off!
