Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
O LORD, thou God to whom vengeance belongeth, thou God to whom vengeance belongeth, shine forth.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Lift up thyself, thou judge of the earth: render to the proud [their] desert.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
LORD, how long shall the wicked, how long shall the wicked triumph?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
They prate, they speak arrogantly: all the workers of iniquity boast themselves.
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
They break in pieces thy people, O LORD, and afflict thine heritage.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
They slay the widow and the stranger, and murder the fatherless.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
And they say, The LORD shall not see, neither shall the God of Jacob consider.
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Consider, ye brutish among the people: and ye fools, when will ye be wise?
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
He that planted the ear, shall he not hear? he that formed the eye, shall he not see?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
He that chastiseth the nations, shall not he correct, [even] he that teacheth man knowledge?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
The LORD knoweth the thoughts of man, that they are vanity.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Blessed is the man whom thou chastenest, O LORD, and teachest out of thy law;
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
That thou mayest give him rest from the days of adversity, until the pit be digged for the wicked.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
For the LORD will not cast off his people, neither will he forsake his inheritance.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
For judgment shall return unto righteousness: and all the upright in heart shall follow it.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Who will rise up for me against the evil-doers? who will stand up for me against the workers of iniquity?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Unless the LORD had been my help, my soul had soon dwelt in silence.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
When I said, My foot slippeth; thy mercy, O LORD, held me up.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
In the multitude of my thoughts within me thy comforts delight my soul.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Shall the throne of wickedness have fellowship with thee, which frameth mischief by statute?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
They gather themselves together against the soul of the righteous, and condemn the innocent blood.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
But the LORD hath been my high tower; and my God the rock of my refuge.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
And he hath brought upon them their own iniquity, and shall cut them off in their own evil; the LORD our God shall cut them off.
