Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
O LORD! thou God of vengeance! O thou God of vengeance! shine forth!
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Rouse thyself, thou judge of the earth! Render a recompense to the proud!
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
How long, O LORD! shall the wicked, How long shall the wicked triumph?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
How long shall their lips pour forth insolence? How long shall all the evil-doers boast?
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
O LORD! they trample upon thy people, And oppress thine inheritance!
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
They slay the widow, and the stranger, And murder the fatherless;
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
And they say, “The LORD doth not see, The God of Jacob doth not regard!”
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Be instructed, ye most stupid of mankind! O when, ye fools, will ye be wise?
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
He that planted the ear, shall he not hear? He that formed the eye, shall he not see?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
He that chastiseth nations, shall not he punish? He that teacheth man knowledge, shall not he know?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
The LORD knoweth the thoughts of men, That they are vanity.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Happy the man, O LORD! whom thou correctest, Whom by thy teaching thou makest wise;
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
To give him peace in the days of adversity, Until a pit be digged for the wicked!
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
For the LORD will not forsake his people, Nor abandon his own inheritance.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
For judgment shall return to justice, And all the upright in heart shall follow it.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Who will rise up for me against the wicked? Who will stand up for me against the evil-doers?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
If the LORD had not been my help, I had well nigh dwelt in the land of silence.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
When I think that my foot is slipping, Thy goodness, O LORD! holdeth me up.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
In the multitude of anxieties within me, Thy consolations revive my soul.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Shall with thee be allied the throne of iniquity, Which deviseth mischief against law?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
They band together against the life of the righteous, And condemn innocent blood.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
But the LORD is my fortress, And my God the rock of my refuge.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
He will bring upon them their own iniquity; Yea, through their own wickedness he will cut them off; Yea, the LORD, our God, will cut them off.
