Psaltaren 94
1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
The Lord is the God to whom revenge belongeth: the God of revenge hath acted freely.
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
Lift up thyself, thou that judgest the earth: render a reward to the proud.
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
How long shall sinners, O Lord: how long shall sinners glory?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
Shall they utter, and speak iniquity: shall all speak who work injustice?
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
Thy people, O Lord, they have brought low: and they have afflicted thy inheritance.
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
They have slain the widow and the stranger: and they have murdered the fatherless.
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
And they have said: The Lord shall not see: neither shall the God of Jacob understand.
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Understand, ye senseless among the people: and, you fools, be wise at last.
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
He that planted the ear, shall he not hear? or he that formed the eye, doth he not consider?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
He that chastiseth nations, shall he not rebuke: he that teacheth man knowledge?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
The Lord knoweth the thoughts of men, that they are vain.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Blessed is the man whom thou shalt instruct, O Lord: and shalt teach him out of thy law.
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
That thou mayst give him rest from the evil days: till a pit be dug for the wicked.
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
For the Lord will not cast off his people: neither will he forsake his own inheritance.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
Until justice be turned into judgment: and they that are near it are all the upright in heart.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Who shall rise up for me against the evildoers? or who shall stand with me against the workers of iniquity?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Unless the Lord had been my helper, my soul had almost dwelt in hell. (questioned)
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
If I said: My foot is moved: thy mercy, O Lord, assisted me.
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
According to the multitude of my sorrows in my heart, thy comforts have given joy to my soul.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Doth the seat of iniquity stick to thee, who framest labour in commandment?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
They will hunt after the soul of the just, and will condemn innocent blood.
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
But the Lord is my refuge: and my God the help of my hope.
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
And he will render them their iniquity: and in their malice he will destroy them: the Lord our God will destroy them.
