< Psaltaren 94 >

1 Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
HERRE, du Hævnens Gud, du Hævnens Gud, træd frem i Glans;
2 Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
staa op, du Jordens Dommer, øv Gengæld mod de hovmodige!
3 Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
Hvor længe skal gudløse, HERRE, hvor længe skal gudløse juble?
4 Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
De fører tøjlesløs Tale, hver Udaadsmand ter sig som Herre;
5 Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
de underkuer, o HERRE, dit Folk og undertrykker din Arvelod;
6 Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
de myrder Enke og fremmed, faderløse slaar de ihjel;
7 Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
de siger: »HERREN kan ikke se, Jakobs Gud kan intet mærke!«
8 Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
Forstaa dog, I Taaber blandt Folket! Naar bliver I kloge, I Daarer?
9 Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
Skulde han, som plantede Øret, ej høre, han, som dannede Øjet, ej se?
10 Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
Skulde Folkenes Tugtemester ej revse, han som lærer Mennesket indsigt?
11 Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
HERREN kender Menneskets Tanker, thi de er kun Tomhed.
12 Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
Salig den Mand, du tugter, HERRE, og vejleder ved din Lov
13 Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
for at give ham Ro for onde Dage, indtil der graves en Grav til den gudløse;
14 Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
thi HERREN bortstøder ikke sit Folk og svigter ikke sin Arvelod.
15 Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
Den retfærdige kommer igen til sin Ret, en Fremtid har hver oprigtig af Hjertet.
16 Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
Hvo staar mig bi mod Ugerningsmænd? hvo hjælper mig mod Udaadsmænd?
17 Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
Var HERREN ikke min Hjælp, snart hviled min Sjæl i det stille.
18 Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
Naar jeg tænkte: »Nu vakler min Fod«, støtted din Naade mig, HERRE;
19 Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
da mit Hjerte var fuldt af ængstede Tanker, husvaled din Trøst min Sjæl.
20 Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
Staar du i Pagt med Fordærvelsens Domstol, der skaber Uret i Lovens Navn?
21 De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
Jager de end den retfærdiges Liv og dømmer uskyldigt Blod,
22 Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
HERREN er dog mit Bjærgested, min Gud er min Tilflugtsklippe;
23 Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
han vender deres Uret imod dem selv, udsletter dem for deres Ondskab; dem udsletter HERREN vor Gud.

< Psaltaren 94 >