Psaltaren 92

1 En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;

Dwom a wɔto no Homeda. Ɛyɛ sɛ wɔkamfo wo Awurade na wɔto dwom de hyɛ wo animuonyam, Ao Ɔsorosoroni,

2 Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;

na wɔpae mu ka wʼadɔeɛ anɔpa ne wo nokorɛ anadwo,

3 På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.

wɔ ahoma edu sankuo so ne sankuten nnwom mu.

4 Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.

Ao Awurade, wo nneyɛɛ ma mʼani gye; mede anigyeɛ bɛto dwom, wo nsa ano nnwuma enti.

5 Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.

Ao Awurade, wo nnwuma yɛ akɛseɛ, na wo nyansa mu dɔ!

6 En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.

Ogyimifoɔ nnim na nkwaseafoɔ nte aseɛ,

7 De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.

amumuyɛfoɔ bɛnyini sɛ ɛserɛ na abɔnefoɔ bɛyɛ frɔmfrɔm deɛ, nanso wɔbɛsɛe wɔn pasaa.

8 Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.

Na wo Awurade, woyɛ kɛseɛ afebɔɔ.

9 Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.

Ao Awurade ampa ara, wʼatamfoɔ bɛyera; na wobɛhwete abɔnefoɔ nyinaa.

10 Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.

Woama me ahoɔden te sɛ ɛkoɔ; woahwie ngohwam papa agu me so.

11 Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.

Mahunu mʼatamfoɔ nkoguo a wɔadi, mate sɛdeɛ mʼatamfoɔ atirimuɔdenfoɔ adwane afiri akono.

12 Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.

Ateneneefoɔ bɛyɛ frɔmm te sɛ abedua, wɔbɛnyini sɛ Lebanon ntweneduro;

13 De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.

deɛ wɔadua wɔ Awurade fie, wɔbɛnyini frɔmfrɔm wɔ yɛn Onyankopɔn adihɔ hɔ.

14 Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;

Wɔbɛkɔ so aso aba, onyinkyerɛ mu mpo, wɔbɛyɛ frɔmm sɛ ahahammono,

15 Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.

de akyerɛ sɛ, “Awurade yɛ ɔteneneeni; ɔyɛ me botan, na atirimuɔdensɛm biara nni ne mu.”