Psaltaren 92

1 En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;

Soa ty mañandriañe Iehovà, ty misabo vaho mibango o tahina’oo ry Andindimoneñey,

2 Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;

ty hitalily ty fiferenaiña’o boa’maraiñe; naho ty figahiña’o an-kaleñe,

3 På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.

ami’ty marovany folo-taly, naho ami’ty mandalina, vaho ami’ty fandrimotam-peon-jejo-bory.

4 Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.

Amy te Ihe ry Iehovà ro mahaehak’ ahy amo fitoloña’oo, irebehako o tolom-pità’oo.

5 Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.

Akore ty hajabahina’ o tolon-draha’oo ry Iehovà, toe miheotse o fivetsevetse’oo!

6 En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.

Tsy aman-kilala t’indaty mineñe, tsy maharendreke zao ty dagola:

7 De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.

t’ie mitiry hoe ahetse o lo-tserekeo, naho fonga miraorao o tsy vokatseo, f’ie hafàtse ho rotsaheñe kitro katroke.

8 Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.

Fa Ihe ry Iehovà ro an-digiligy eñe nainai’e donia.

9 Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.

Heheke o rafelahi’oo ry Iehovà; Ingo te hikoromake o malaiñ’ Azoo; Fonga hibaibay ze mpanao raty.

10 Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.

Fa naonjo’o ty tsifako manahake ty an-drimo, fa hinosotse solike vao iraho.

11 Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.

Le hahatrea ty fisalalako amo rafelahikoo’ o masokoo vaho ho tsanoñen-tsofiko ty fañiriako amo tsereheñe mivoalatse amakoo.

12 Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.

Handrevake hoe satrañe o vantañeo, manahake ty fitiria’ o akao e Libanoneo ty hitomboa’e;

13 De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.

Tinongy añ’anjomba’ Iehovà ao, hitroñe an’kiririsan’Añahare eo.

14 Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;

Mbe hiregorego iereo te antetse, ho lifo-dranoke naho hirimboñe,

15 Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.

hitaroñe te vañoñe t’Iehovà, lamilamiko, tsy ama’e ty tsy to.