Psaltaren 92

1 En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;

Dziesma svētdienā dziedama. Laba lieta ir, To Kungu slavēt un dziedāt Tavam Vārdam, Tu Visuaugstākais,

2 Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;

Rītos izteikt Tavu žēlastību un naktīs Tavu uzticību,

3 På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.

Uz tām desmit stīgām un uz stabulēm, ar spēlēšanu uz koklēm.

4 Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.

Jo, Kungs, Tu mani iepriecini ar Saviem darbiem; es gavilēju par to, ko Tava roka dara.

5 Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.

Ak Kungs, cik lieli ir Tavi darbi, cik ļoti dziļas Tavas domas!

6 En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.

Nejēga to neatzīst, un ģeķis to nesaprot.

7 De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.

Gan bezdievīgie zaļo kā zāle, un visi ļauna darītāji zeļ; tomēr tie top izdeldēti mūžīgi mūžam.

8 Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.

Bet Tu, Kungs, esi tas augstākais mūžīgi.

9 Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.

Jo redzi, Tavi ienaidnieki, ak Kungs, redzi, Tavi ienaidnieki iet bojā, visi ļaundarītāji top izkaisīti.

10 Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.

Bet Tu paaugstini manu ragu kā vērša ragu; es esmu apliets ar jaunu eļļu.

11 Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.

Un manas acis uzlūko ar prieku manus nicinātājus, manas ausis iepriecinājās par tiem, kas ļaunā prātā pret mani ceļas.

12 Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.

Taisnais zaļo kā palma koks, viņš aug kā ciedru koks uz Lībanus.

13 De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.

Kas Tā Kunga namā ir stādīti, tie zaļo mūsu Dieva pagalmos.

14 Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;

Vēl pašā vecumā tie nes augļus, tie ir auglīgi un zaļi,

15 Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.

Un stāsta, ka Tas Kungs, mans patvērums, ir taisns, un netaisnības nav pie Viņa.