< Psaltaren 92 >
1 En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;
Abụ Ọma. Abụ maka ụbọchị izuike. Ọ bụ ihe ziri ezi ito Onyenwe anyị, na iti egwu nye aha gị, gị Onye kachasị ihe niile elu,
2 Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;
ikwupụta ịhụnanya gị nʼụtụtụ, na ikwesi ntụkwasị obi gị nʼabalị,
3 På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.
jiri ihe iti egwu ụbọ akwara na une bụọrọ gị abụ dị ụtọ.
4 Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.
Nʼihi na ị na-eme ka obi dị m ụtọ, site nʼọrụ gị niile, o Onyenwe anyị, Ọ bụ ya mere m ji na-abụ abụ ọṅụ.
5 Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.
Lee ka ọrụ gị si dị ukwuu, Onyenwe anyị. Leekwa ụdị echiche miri emi ị na-eche.
6 En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.
Ndị uche kọrọ amaghị nke a, ndị nzuzu enweghị nghọta,
7 De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.
ọ bụ ezie na ndị ajọ omume na-etopụta dịka ahịhịa ndị na-emekwa ajọ ihe na-eto na-awasa, a ga-ala ha nʼiyi ruo mgbe ebighị ebi.
8 Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.
Ma gị, O Onyenwe anyị, bụ onye e buliri elu ruo mgbe ebighị ebi.
9 Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.
Nʼezie, ndị iro gị niile, Onyenwe anyị, e ndị iro gị niile ga-ala nʼiyi; ndị niile na-eme ajọ ihe ka a ga-achụsasị.
10 Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.
I meela ka mpi m dị elu dịka oke ehi na-akpa ike; awụsala m mmanụ dị mma.
11 Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.
Ejirila m anya m abụọ hụ ka e meriri ndị iro m; ejirila m ntị m nụ maka ịla nʼiyi nke ndị iro m afọ tara mmiri.
12 Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.
Ma ndị ezi omume ga-awa igu dịka osisi nkwụ; ha ga-ebukwa ibu dịka osisi ukwu sida nke Lebanọn,
13 De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.
nke a kụrụ nʼime ụlọ Onyenwe anyị, ha ga-eto, wasaakwa nʼime ogige Chineke anyị.
14 Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;
Ha ga-amị mkpụrụ, ọ bụladị mgbe ha mere agadi. Ha ga-ejupụtakwa nʼahịhịa ndụ,
15 Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.
na-ekwupụta, “Onyenwe anyị bụ Onye ziri ezi; ọ bụ Oke Nkume m, ọ dịkwaghị ajọ omume dị nʼime ya.”