< Psaltaren 92 >

1 En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;
Virsi, sapatinpäivä-laulu. Hyvä on Herraa kiittää ja veisata kiitosta sinun nimellesi, sinä Korkein,
2 Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;
aamulla julistaa sinun armoasi ja yön tullen sinun totuuttasi
3 På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.
kymmenkielisillä soittimilla ja harpuilla, kannelta soittaen.
4 Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.
Sillä sinä ilahutat minua, Herra, töilläsi; minä riemuitsen sinun kättesi teoista.
5 Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.
Kuinka suuret ovat sinun tekosi, Herra! Sinun ajatuksesi ovat ylen syvät.
6 En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.
Järjetön mies ei tätä ymmärrä, eikä sitä älyä tomppeli.
7 De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.
Kun jumalattomat rehottavat niinkuin ruoho ja väärintekijät kaikki kukoistavat, on se heidän ikuiseksi häviöksensä.
8 Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.
Mutta sinä, Herra, olet korkea iankaikkisesti.
9 Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.
Sillä katso, sinun vihollisesi, Herra, katso, sinun vihollisesi hukkuvat, kaikki väärintekijät joutuvat hajallensa.
10 Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.
Mutta minun sarveni sinä kohotat kuin villihärän sarvet; minut voidellaan tuoreella öljyllä.
11 Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.
Ja iloiten minun silmäni katsovat vainoojiani, minun korvani kuulevat noista pahoista, jotka ovat nousseet minua vastaan.
12 Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.
Vanhurskas viheriöitsee kuin palmupuu, hän kasvaa kuin Libanonin setri.
13 De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.
He ovat istutetut Herran huoneeseen, he viheriöitsevät meidän Jumalamme kartanoissa.
14 Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;
Vielä vanhuudessaan he tekevät hedelmää, ovat mehevät ja vihannat
15 Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.
ja julistavat, että Herra on vanhurskas, hän, minun kallioni, ja ettei hänessä vääryyttä ole.

< Psaltaren 92 >