Psaltaren 92

1 En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;

2 Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;

3 På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.

4 Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.

5 Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.

6 En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.

7 De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.

8 Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.

9 Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.

10 Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.

11 Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.

12 Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.

13 De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.

14 Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;

15 Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.