< Psaltaren 92 >

1 En Psalm till att sjunga på Sabbathsdagen. Det är en kostelig ting att tacka Herranom, och lofsjunga dino Namne, du Aldrahögste;
En Psalme, en Sang paa Sabbatens Dag.
2 Om morgonen förkunna dina nåde. och om aftonen dina sanning;
Det er godt at takke Herren og at lovsynge dit Navn, du Højeste!
3 På tio stränger, och psaltare; med spelande på harpo.
at kundgøre din Miskundhed om Morgenen og din Sandhed om Natten
4 Ty, Herre, du låter mig gladeligen sjunga om dine verk, och jag berömmer dina händers verk.
paa de ti Strenge og paa Psalteren til Harpens Klang.
5 Herre, huru äro dine verk så store! dine tankar äro så svåra djupe.
Thi, Herre! du har glædet mig ved dit Værk; jeg vil synge med Fryd om dine Hænders Gerninger.
6 En galen tror det intet, och en dåre aktar sådant intet.
Herre! hvor store ere dine Gerninger, dine Tanker ere meget dybe.
7 De ogudaktige grönskas såsom gräs, och de ogerningsmän blomstras alle; tilldess de förderfvade varda till evig tid.
En ufornuftig Mand kender det ikke, og en Daare forstaar ikke dette.
8 Men du, Herre, äst den Högste, och blifver evinnerliga.
Naar de ugudelige grønnes som en Urt, og alle de, som gøre Uret, blomstre, er det til deres Ødelæggelse stedse og altid.
9 Ty si, dine fiender, Herre, si, dine fiender skola förgås, och alle ogerningsmän måste förströdde varda.
Men du, Herre, er høj evindelig.
10 Men mitt horn skall upphöjdt varda, såsom ens enhörnings, och jag varda smord med färska oljo.
Thi se, dine Fjender, Herre! thi se, dine Fjender skulle omkomme, alle de, som gøre Uret, skulle adspredes.
11 Och mitt öga skall lust se på mina fiendar, och mitt öra skall lust höra på de arga, som sig emot mig sätta.
Men du ophøjede mit Horn som Enhjørningens; jeg er overgydt med frisk Olie.
12 Den rättfärdige skall grönskas, såsom ett palmträ; han skall växa, såsom ett cedreträ på Libanon.
Og mit Øje saa paa mine Fjender, mine Øren hørte paa de onde, som opstode imod mig.
13 De der planterade äro uti Herrans hus, de skola i vår Guds gårdom grönskas.
Den retfærdige skal grønnes som et Palmetræ, han skal vokse som et Cedertræ paa Libanon.
14 Och om de än gamle varda, skola de likväl blomstras, fruktsamme och färske vara;
De, som ere plantede i Herrens Hus, de skulle grønnes i vor Guds Forgaarde.
15 Att de förkunna skola, att Herren så from är; min tröst, och intet orätt är i honom.
De skulle endnu bære Frugt, naar de ere graahærdede, de skulle være saftige og grønne til at forkynde, at Herren er oprigtig, min Klippe, og at der ikke er Uret hos ham.

< Psaltaren 92 >