Psaltaren 91

1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

Deɛ ɔte Ɔsorosoroni no hintabea bɛhome wɔ Otumfoɔ no nwunu mu.

2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

Mɛse Awurade sɛ, “Woyɛ me dwanekɔbea ne mʼabankɛseɛ, me Onyankopɔn a mewɔ wo mu ahotosoɔ.”

3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

Ampa ara, ɔbɛgye wo afiri fidisumfoɔ afidie mu ne owuyadeɛ mu.

4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

Ɔde ne ntakra bɛkata wo so; na ne ntaban ase na wobɛnya dwanekɔbea; ne nokorɛ bɛyɛ wo banbɔ ne wo kyɛm.

5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

Worensuro anadwo mu ahunahuna, anaa bɛmma a ɛtu awia,

6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

anaa owuyadeɛ a ɛba esum mu, anaa ɔyaredɔm a ɛsɛe owigyinaeɛ.

7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

Apem bɛtotɔ wo nkyɛn mu, na ɔpedu bɛtotɔ wo nifa, nanso, wo deɛ, ɛrenka wo.

8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

Wʼani nko ara na wode bɛhwɛ na woahunu nnebɔneyɛfoɔ asotwe.

9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

Sɛ wode Ɔsorosoroni no yɛ wo tenabea, mpo Awurade a ɔyɛ me dwanekɔbea no a,

10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

ɔhaw biara remma wo so, na amanehunu biara remmɛn wo ntomadan.

11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

Ɛfiri sɛ ɔbɛhyɛ nʼabɔfoɔ a wɔhwɛ wo so no abɛbɔ wo ho ban wʼakwan nyinaa mu;

12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

wɔde wɔn nsa bɛpagya wo, na wo nan rensunti ɔboɔ.

13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

Wobɛtiatia agyata ne aprammire so, wobɛnante gyataburuwa ne ɔtweaseɛ so.

14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

Awurade ka sɛ, “Esiane sɛ ɔdɔ me enti, mɛgye no; mɛbɔ ne ho ban, ɛfiri sɛ ɔnim me din.

15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

Ɔbɛfrɛ me, na mɛgye ne so; mɛka ne ho wɔ amanehunu mu, mɛgye no, na mahyɛ no animuonyam.

16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

Mɛma nkwa nna a ɛware amee no na makyerɛ no me nkwagyeɛ.”