Psaltaren 91
1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,
Kas sēž tā Visuaugstākā patvērumā un mīt tā Visuvarenā ēnā,
2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
Tas saka uz To Kungu: mana cerība un mana stipra pils, mans Dievs, uz ko es paļaujos.
3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.
Jo Viņš tevi glābj no mednieka valgiem, no kaitīgā mēra.
4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;
Viņš tevi sedz Saviem spārniem, un apakš Viņa spārniem tu esi glābts; Viņa patiesība ir par apsegu un par priekšturamām bruņām,
5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;
Ka tev nav ko bīties no nakts baidekļiem, no bultām, kas dienā skraida,
6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.
No mēra, kas tumsā lien, no sērgas, kas dienas vidū samaitā.
7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.
Jebšu tūkstoši krīt tev sānis, un desmit tūkstoši pie tavas labās rokas, taču tevi neaizņems.
8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.
Tiešām, ar savām acīm tu uzlūkosi un redzēsi, kā bezdievīgiem top atmaksāts.
9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.
Tu, Kungs, esi mans patvērums! To Visuaugstāko tu esi licis par savu stiprumu.
10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.
Ļaunums tev neuzies, un pie tava dzīvokļa mokas nepiestāsies.
11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.
Jo Viņš Saviem eņģeļiem par tevi pavēlēs, tevi pasargāt uz visiem taviem ceļiem.
12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.
Tie tevi uz rokām nesīs, ka tu savu kāju pie akmens nepiedauzīsi.
13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.
Pār lauvām un odzēm tu kāpsi un samīsi jaunos lauvas un pūķus.
14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.
„Viņš tveras pie Manis, un Es viņu izglābšu; Es viņu paaugstināšu, jo viņš pazīst Manu vārdu.
15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.
Viņš Mani piesauc, un Es viņu paklausīšu. Es viņam klāt esmu bēdās, Es viņu gribu izraut un viņu pagodināt.
16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.
Ar ilgu dzīvošanu Es viņu gribu paēdināt un viņam parādīt Savu pestīšanu“.
