Psaltaren 91

1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.