< Psaltaren 91 >
1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,
Chi dimora nel ritiro dell’Altissimo alberga all’ombra dell’Onnipotente.
2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
Io dico all’Eterno: Tu sei il mio rifugio e la mia fortezza, il mio Dio, in cui confido!
3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.
Certo egli ti libererà dal laccio dell’uccellatore e dalla peste mortifera.
4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;
Egli ti coprirà con le sue penne, e sotto le sue ali troverai rifugio. La sua fedeltà ti è scudo e targa.
5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;
Tu non temerai lo spavento notturno, né la saetta che vola di giorno,
6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.
né la peste che va attorno nelle tenebre, né lo sterminio che infierisce in pien mezzodì.
7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.
Mille te ne cadranno al fianco, e diecimila alla destra; ma tu non ne sarai colpito.
8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.
Solo contemplerai coi tuoi occhi e vedrai la retribuzione degli empi.
9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.
Poiché tu hai detto: O Eterno, tu sei il mio rifugio; tu hai preso l’Altissimo per il tuo asilo,
10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.
male alcuno non ti coglierà, né piaga alcuna s’accosterà alla tua tenda.
11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.
Poiché egli comanderà ai suoi angeli di guardarti in tutte le tue vie.
12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.
Essi ti porteranno in palma di mano, che talora il tuo piè non urti in alcuna pietra.
13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.
Tu camminerai sul leone e sull’aspide, calpesterai il leoncello e il serpente.
14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.
Poich’egli ha posta in me la sua affezione, io lo libererò; lo leverò in alto, perché conosce il mio nome.
15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.
Egli m’invocherà, ed io gli risponderò; sarò con lui nella distretta; lo libererò, e lo glorificherò.
16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.
Lo sazierò di lunga vita, e gli farò vedere la mia salvezza.