Psaltaren 91

1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

He who sitteth under the shelter of the Most High Maketh his abode in the shadow of the Almighty.

2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

I say to the LORD, Thou art my refuge and my fortress; My God, in whom I trust.

3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

Surely he will deliver thee from the snare of the fowler, And from the wasting pestilence;

4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

He will cover thee with his feathers, And under his wings shalt thou find refuge; His faithfulness shall be thy shield and buckler.

5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

Thou shalt not be afraid of the terror of the night, Nor of the arrow that flieth by day;

6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

Nor of the pestilence that walketh in darkness, Nor of the plague that destroyeth at noonday.

7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

A thousand shall fall by thy side, And ten thousand at thy right hand; But thee it shall not touch.

8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

Thou shalt only behold with thine eyes, And see the recompense of the wicked.

9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

Because thou hast made the LORD thy refuge, And the Most High thy habitation,

10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

No evil shall befall thee, Nor any plague come near thy dwelling.

11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

For he will give his angels charge over thee, To guard thee in all thy ways.

12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

They shall bear thee up in their hands, Lest thou dash thy foot against a stone.

13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

Thou shalt tread upon the lion and the adder; The young lion and the dragon shalt thou trample under foot.

14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

“Because he loveth me, I will deliver him; I will set him on high, because he knoweth my name.

15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

When he calleth upon me, I will answer him; I will be with him in trouble; I will deliver him, and bring him to honor.

16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

With long life will I satisfy him, And show him my salvation.”