Psaltaren 91
1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,
Who so dwelleth in the secrete of the most High, shall abide in the shadowe of the Almightie.
2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
I will say vnto the Lord, O mine hope, and my fortresse: he is my God, in him will I trust.
3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.
Surely he will deliuer thee from the snare of the hunter, and from the noysome pestilence.
4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;
Hee will couer thee vnder his winges, and thou shalt be sure vnder his feathers: his trueth shall be thy shielde and buckler.
5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;
Thou shalt not be afraide of the feare of the night, nor of the arrowe that flyeth by day:
6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.
Nor of the pestilence that walketh in the darkenesse: nor of the plague that destroyeth at noone day.
7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.
A thousand shall fall at thy side, and tenne thousand at thy right hand, but it shall not come neere thee.
8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.
Doubtlesse with thine eyes shalt thou beholde and see the reward of the wicked.
9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.
For thou hast said, The Lord is mine hope: thou hast set the most High for thy refuge.
10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.
There shall none euill come vnto thee, neither shall any plague come neere thy tabernacle.
11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.
For hee shall giue his Angels charge ouer thee to keepe thee in all thy wayes.
12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.
They shall beare thee in their handes, that thou hurt not thy foote against a stone.
13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.
Thou shalt walke vpon the lyon and aspe: the yong lyon and the dragon shalt thou treade vnder feete.
14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.
Because he hath loued me, therefore will I deliuer him: I will exalt him because hee hath knowen my Name.
15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.
He shall call vpon me, and I wil heare him: I will be with him in trouble: I will deliuer him, and glorifie him.
16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.
With long life wil I satisfie him, and shew him my saluation.
