Psaltaren 91

1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

He that dwelleth in the secret place of the Most High shall abide under the shadow of the Almighty.

2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

I say of Jehovah, My refuge and my fortress; my God, I will confide in him.

3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

Surely he shall deliver thee from the snare of the fowler, [and] from the destructive pestilence.

4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

He shall cover thee with his feathers, and under his wings shalt thou find refuge: his truth is a shield and buckler.

5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

Thou shalt not be afraid for the terror by night, for the arrow that flieth by day,

6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

For the pestilence that walketh in darkness, for the destruction that wasteth at noonday.

7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

A thousand shall fall at thy side, and ten thousand at thy right hand; [but] it shall not come nigh thee.

8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

Only with thine eyes shalt thou behold, and see the reward of the wicked.

9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

Because thou hast made Jehovah, my refuge, the Most High, thy dwelling-place,

10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

There shall no evil befall thee, neither shall any plague come nigh thy tent.

11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

For he shall give his angels charge concerning thee, to keep thee in all thy ways:

12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

They shall bear thee up in [their] hands, lest thou dash thy foot against a stone.

13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

Thou shalt tread upon the lion and the adder; the young lion and the dragon shalt thou trample under foot.

14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

Because he hath set his love upon me, therefore will I deliver him; I will set him on high, because he hath known my name.

15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

He shall call upon me, and I will answer him; I will be with him in trouble, I will deliver him and honour him.

16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

With length of days will I satisfy him, and shew him my salvation.