Psaltaren 91

1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

Wie onder de hoede van den Allerhoogste verblijft, En in de schaduw van den Almachtige woont,

2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

Mag zeggen tot Jahweh: "Mijn toevlucht en sterkte, Mijn God, op wien ik vertrouw!"

3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

Want Hij behoedt u voor de strik van den jager, En voor de verraderlijke kuil;

4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

Hij zal met zijn vleugelen u dekken, En onder zijn wieken vindt gij een schuilplaats.

5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

Gij hebt de verschrikkingen van de nacht niet te vrezen, Geen pijl, die vliegt overdag;

6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

Geen pest, die in de duisternis rondsluipt, Geen besmetting, die ‘s middags haar verwoestingen aanricht.

7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

Al vallen er duizend aan uw zijde, Tienduizend aan uw rechterhand, U treffen ze niet; Zijn trouw is een schild en een pantser!

8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

Ja, met eigen ogen zult gij het zien, En de vergelding der bozen aanschouwen;

9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

Want úw toevlucht is Jahweh, Den Allerhoogste hebt gij u tot beschermer gekozen.

10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

Geen onheil zal u dus treffen, Geen plaag uw tenten bereiken;

11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

Want Hij zal voor u zijn engelen ontbieden, Om u op al uw wegen te hoeden.

12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

Zij zullen u op de handen dragen, Opdat gij aan geen steen uw voeten zult stoten;

13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

Op slang en adder zult gij treden, Leeuwenwelp en draak vertrappen.

14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

"Omdat hij Mij liefheeft, zal Ik hem redden, En omdat hij mijn Naam kent, hem beschermen; Roept hij Mij aan, Dan antwoord Ik hem."

15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

Ik zelf sta hem bij in de nood; Ik red hem en herstel hem in ere:

16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

Lengte van dagen zal Ik hem schenken, En hem mijn heil doen aanschouwen!