Psaltaren 91

1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

Den der sidder i den Højestes Skjul og dvæler i den Almægtiges Skygge,

2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

siger til HERREN: Min Tilflugt, min Klippeborg, min Gud, på hvem jeg stoler.

3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

Thi han frier dig fra Fuglefængerens Snare, fra ødelæggende Pest;

4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

han dækker dig med sine Fjedre, under hans Vinger finder du Ly, hans Trofasthed er Skjold og Værge.

5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

Du frygter ej Nattens Rædsler, ej Pilen der flyver om Dagen

6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

ej Pesten, der sniger i Mørke, ej Middagens hærgende Sot.

7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

Falder end tusinde ved din Side, ti Tusinde ved din højre Hånd, til dig når det ikke hen;

8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

du ser det kun med dit Øje, er kun Tilskuer ved de gudløses Straf;

9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

(thi du, HERRE, er min Tilflugt) den Højeste tog du til Bolig.

10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

Der times dig intet ondt, dit Telt kommer Plage ej nær;

11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

thi han byder sine Engle at vogte dig på alle dine Veje;

12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

de skal bære dig på deres Hænder, at du ikke skal støde din Fod på nogen Sten;

13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

du skal træde på Slanger og Øgler, trampe på Løver og Drager.

14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

"Da han klynger sig til mig, frier jeg ham ud, jeg bjærger ham, thi han kender mit Navn;

15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

kalder han på mig, svarer jeg ham, i Trængsel er jeg hos ham, jeg frier ham og giver ham Ære:

16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

med et langt Liv mætter jeg ham og lader ham skue min Frelse!"