Psaltaren 91

1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

Den, som bor i den Højestes Skjul, han skal blive om Natten i den Almægtiges Skygge.

2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

Jeg siger til Herren: Du er min Tillid og min Befæstning, min Gud, paa hvem jeg forlader mig.

3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

Thi han skal fri dig fra Fuglefængerens Snare, fra Fordærvelsens Pest.

4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

Han skal dække dig med sine Vingefjedre, og du skal finde Ly under hans Vinger; hans Sandhed er Skjold og Panser.

5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

Du skal ikke frygte for Rædselen om Natten, for Pilen, som flyver om Dagen,

6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

for Pest, som farer frem i Mørket, for Sot, som raser om Middagen.

7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

Om tusinde falde ved din Side og ti Tusinde ved din højre Haand, skal det dog ikke komme nær til dig.

8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

Du skal kun skue det med dine Øjne, og se, hvorledes der betales de ugudelige.

9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

— Thi du, Herre! er min Tillid; — den Højeste har du gjort til din Bolig.

10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

Dig skal intet ondt vederfares, og der skal ingen Plage komme nær til dit Telt.

11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

Thi han skal befale sine Engle om dig at bevare dig paa alle dine Veje.

12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

De skulle bære dig paa Hænderne, at du ikke skal støde din Fod paa nogen Sten.

13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

Paa Løve og Øgle skal du træde, du skal nedtræde den unge Løve og Dragen.

14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

„Efterdi han har holdt sig til mig, saa vil jeg udfri ham; jeg vil ophøje ham; thi han kender mit Navn.

15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

Han skal paakalde mig, og jeg vil bønhøre ham, jeg er hos ham i Nød, jeg vil fri ham og herliggøre ham.

16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

Jeg vil mætte ham med et langt Liv og lade ham se min Frelse.‟