Psaltaren 91

1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

Ten, kdož v skrýši Nejvyššího přebývá, v stínu Všemohoucího odpočívati bude.

2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

Dím Hospodinu: Útočiště mé a hrad můj, Bůh můj, v němž naději skládati budu.

3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

Onť zajisté vysvobodí tě z osídla lovce, a od nejjedovatějšího nakažení morního.

4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

Brky svými přikryje tě, a pod křídly jeho bezpečen budeš; místo štítu a pavézy budeš míti pravdu jeho.

5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

Nebudeš se báti přístrachu nočního, ani střely létající ve dne.

6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

Ani nakažení morního, vlekoucího se v mrákotě, ani povětří morního, v polední čas hubícího.

7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

Padne jich po boku tvém tisíc, a deset tisíců po pravici tvé, ale k tobě se to nepřiblíží.

8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

Očima toliko svýma to spatříš, a odplatě bezbožných se podíváš.

9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

Poněvadž jsi Hospodina, kterýž útočiště mé jest, a Nejvyššího za svůj příbytek položil,

10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

Nepřihodí se tobě nic zlého, aniž se přiblíží jaká rána k stánku tvému.

11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

Nebo andělům svým přikázal o tobě, aby tě ostříhali na všech cestách tvých.

12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

Na rukou ponesou tě, abys neurazil o kámen nohy své.

13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

Po lvu a bazališku choditi budeš, a pošlapáš lvíče i draka.

14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

Poněvadž mne, dí Bůh, zamiloval, vysvobodím jej, a vyvýším; nebo poznal jméno mé.

15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

Vzývati mne bude, a vyslyším jej; já s ním budu v ssoužení, vytrhnu a oslavím jej.

16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

Dlouhostí dnů jej nasytím, a ukáži jemu spasení své.