Psaltaren 91

1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,

Ti što prebivaš pod zaštitom Višnjega, što počivaš u sjeni Svemogućega,

2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.

reci Jahvi: “Zaklone moj! Utvrdo moja! Bože moj u koga se uzdam!”

3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.

Jer on će te osloboditi od zamke ptičarske, od kuge pogubne.

4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;

Svojim će te krilima zaštititi i pod njegova ćeš se krila skloniti: Vjernost je njegova štit i obrana!

5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;

Nećeš se bojati strašila noćnoga ni strelice što leti danju,

6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.

ni kuge što se šulja kroz tmine, ni pošasti što hara o podne.

7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.

Pa nek' padaju tisuće kraj tebe, deseci tisuća s desne tvoje, tebi se neće primaći!

8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.

Tek što okom pogledaš, već ćeš vidjeti plaću grešnika.

9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.

Jer Jahve je zaklon tvoj, Višnjega odabra sebi za okrilje.

10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.

Neće te snaći nesreća, nevolja se neće prikučiti šatoru tvojemu.

11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.

Jer anđelima svojim zapovjedi da te čuvaju na svim putima tvojim.

12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.

Na rukama će te nositi da se ne spotakneš o kamen.

13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.

Nogom ćeš gaziti lava i ljuticu, zgazit ćeš lavića i zmiju.

14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.

Izbavit ću ga jer me ljubi, zakrilit ga jer poznaje ime moje.

15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.

Zazvat će me, a ja ću ga uslišiti, s njim ću biti u nevolji, spasit ću ga i proslaviti.

16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.

Nasitit ću ga danima mnogim, pokazat' mu spasenje svoje.”