Psaltaren 91
1 Den der under dens Högstas bekärm sitter, och under dens Allsmägtigas skugga blifver,
Kasang koek pakaahaih ahmuen ah kaom kami loe, Thacak Sithaw ih tahlip ah abuep o tih.
2 Han säger till Herran: Mitt hopp och min borg; min Gud, den jag hoppas uppå.
Angraeng loe ka buephaih, kacak kai ih sipae ah oh; anih loe kam hahaih, ka Sithaw ah oh, tiah ka thuih han.
3 Ty han frälsar dig ifrå jägarens snaro, och ifrå den skadeliga pestilentie.
Anih mah loe tavaa han dongh patung kami ih ban thung hoi paduek thaih kasae nathaih thung hoiah na loisak tangtang tih.
4 Han skall betäcka dig med sina fjädrar, och ditt hopp skall vara under hans vingar; hans sanning är spjut och sköld;
Angmah ih pakhraeh hoi na khuk ueloe, anih ih pakhraeh tahlip ah na buepsak tih; anih ih loktang lok loe nang pakaahaih hoi angvaenghaih ah om tih.
5 Att du icke torf förskräckas för nattenes stygghet; för de skott, som om dagen flyga;
Aqum ah kaom zitthok hmuen, khodai ah kah ih palaa,
6 För pestilentie, som i mörkrena vankar; för den sjuko, som om middagen förderfvar.
khoving ah kaom nathaih kasae, athun ah kaom amrohaih doeh, na zii mak ai.
7 Om tusende falla vid dina sido, och tiotusende vid dina högra sido, så skall det dock intet drabba uppå dig.
Na taengah kami sangto amtimh o ueloe, na bantang bangah kami sang hato amtim o tih; toe nang khaeah pha mak ai.
8 Ja, du skall med din ögon se lust, och skåda huru dem ogudaktigom vedergullet varder.
Mik hoi khue na dan ueloe, kasae kaminawk han paek ih tangqum to na hnu tih.
9 Ty Herren är ditt hopp; den Högste är din tillflykt.
Angraeng loe ka buephaih ah oh, tiah na thuih moe, Kasang koek khaeah, na ohhaih ahmuen to sak pongah,
10 Dig varder intet ondt vederfarandes, och ingen plåga skall nalkas dine hyddo.
sethaih roe na nuiah krah mak ai, kawbaktih amrohaih doeh na ohhaih ahmuen taengah angzo mak ai.
11 Ty han hafver befallt sinom Änglom om dig, att de skola bevara dig på allom dinom vägom.
Na caehhaih ahmuen kruekah nang toep hanah, angmah ih vankaminawk to paek tih.
12 De skola bära dig på händerna, att du icke stöter din fot på stenen.
Na khok to thlung pongah daeng han ai ah, nihcae mah ban hoi na tapom o tahang tih.
13 På lejon och huggormar skall du gå, och trampa uppå det unga lejonet och drakan.
Kaipui hoi pahui sae to na cawh ueloe, kaipui kanawk hoi pahui pui to khok hoiah na tii tih.
14 Han begärar mig, ty vill jag uthjelpa honom; han känner mitt Namn, derföre vill jag beskydda honom.
Anih mah ang palung pongah, anih to ka pahlong han; anih mah ka hmin to panoek pongah, anih to ka tapom tahang han.
15 Han åkallar mig, ty vill jag höra honom; jag är när honom i nödene; jag skall taga honom derut, och låta honom till äro komma.
Anih mah ang kawk naah, ka pathim pae han; raihaih a tong naah, ka oh thuih han; anih to ka pahlong moe, ka pakoeh han.
16 Jag skall mätta honom med långt lit, och skall bete honom mina salighet.
Hinglung sawkhaih hoiah palung ka dipsak moe, ka pahlonghaih ka hnuksak han, tiah a thuih.
