Psaltaren 90
1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
| תפלה למשה איש-האלהים אדני--מעון אתה היית לנו בדר ודר |
2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
| בטרם הרים ילדו-- ותחולל ארץ ותבל ומעולם עד-עולם אתה אל |
3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
| תשב אנוש עד-דכא ותאמר שובו בני-אדם |
4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
| כי אלף שנים בעיניך-- כיום אתמול כי יעבר ואשמורה בלילה |
5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
| זרמתם שנה יהיו בבקר כחציר יחלף |
6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
| בבקר יציץ וחלף לערב ימולל ויבש |
7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
| כי-כלינו באפך ובחמתך נבהלנו |
8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
| שת (שתה) עונתינו לנגדך עלמנו למאור פניך |
9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
| כי כל-ימינו פנו בעברתך כלינו שנינו כמו-הגה |
10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
| ימי-שנותינו בהם שבעים שנה ואם בגבורת שמונים שנה-- ורהבם עמל ואון כי-גז חיש ונעפה |
11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
| מי-יודע עז אפך וכיראתך עברתך |
12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
| למנות ימינו כן הודע ונבא לבב חכמה |
13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
| שובה יהוה עד-מתי והנחם על-עבדיך |
14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
| שבענו בבקר חסדך ונרננה ונשמחה בכל-ימינו |
15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
| שמחנו כימות עניתנו שנות ראינו רעה |
16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
| יראה אל-עבדיך פעלך והדרך על-בניהם |
17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
| ויהי נעם אדני אלהינו-- עלינו ומעשה ידינו כוננה עלינו ומעשה ידינו כוננהו |
