Psaltaren 90
1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
A prayer of Moses, the man of God. Lord, you have been a home to us one generation after another.
2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
Before the mountains were born, or the earth and the world were brought forth, from everlasting to everlasting you are God.
3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
You bring us back to the dust, you summon mortals to return.
4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
For you see a thousand years as the passing of yesterday, as a watch in the night.
5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
Your floods sweep them away; they are like a dream, or like grass which sprouts in the morning,
6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
which blossoms and sprouts in the morning, but by evening is cut and withered.
7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
For your anger consumes us, the heat of your wrath confounds us.
8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
Our sins you have set before you, our secrets in the light of your face.
9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
For through your wrath our days are declining, we bring our years to an end as a sigh.
10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
The span of our life is seventy years, or, if we are strong, maybe eighty; yet is their breadth but empty toil, for swiftly they go, and we fly away.
11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
Who lays to heart the power of your anger? Or who stands in reverent awe of your wrath?
12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
O teach us to count our days so our minds may learn wisdom.
13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
Return, O Lord; why so long? Relent on your servants.
14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
Grant us your love to the full in the morning, that all our days we may shout for joy.
15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
Make us glad for the days you have humbled us, for the evil years we have seen.
16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
Let your servants see you in action, show your majesty to their children.
17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
Let the grace of the Lord our God be upon us, uphold what our hands are striving to do.
