Psaltaren 90
1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
A PRAYER OF MOSES, THE MAN OF GOD. Lord, You have been a habitation, To us—in generation and generation,
2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
Before mountains were brought forth, And You form the earth and the world, Even from age to age You [are] God.
3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
You turn man to a bruised thing, And say, Return, you sons of men.
4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
For one thousand years in Your eyes [are] as yesterday, For it passes on, indeed, [as] a watch by night.
5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
You have inundated them, they are asleep, In the morning he changes as grass.
6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
In the morning it flourishes, and has changed, At evening it is cut down, and has withered.
7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
For we were consumed in Your anger, And we have been troubled in Your fury.
8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
You have set our iniquities before You, Our hidden things at the light of Your face,
9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
For all our days pined away in Your wrath, We consumed our years as a (meditation)
10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
The days of our years, in them [are] seventy years, And if, by reason of might, eighty years, Yet their enlargement [is] labor and vanity, For it has been cut off quickly, and we fly away.
11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
Who knows the power of Your anger? And according to Your fear—Your wrath?
12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
Let [us] know to number our days correctly, And we bring the heart to wisdom.
13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
Turn back, O YHWH, until when? And regret concerning Your servants.
14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
Satisfy us at morning [with] Your kindness, And we sing and rejoice all our days.
15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
Cause us to rejoice according to the days Wherein You have afflicted us, The years we have seen evil.
16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
Let Your work appear to Your servants, And Your honor on their sons.
17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
And let the pleasantness of our God YHWH be on us, And establish on us the work of our hands, Indeed, establish the work of our hands!
