Psaltaren 90
1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
A prayer of Moses, the man of God. Lord, thou hast bene our habitation from generation to generation.
2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
Before the mountaines were made, and before thou hadst formed the earth, and the world, euen from euerlasting to euerlasting thou art our God.
3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
Thou turnest man to destruction: againe thou sayest, Returne, ye sonnes of Adam.
4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
For a thousande yeeres in thy sight are as yesterday when it is past, and as a watch in the night.
5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
Thou hast ouerflowed them: they are as a sleepe: in the morning he groweth like the grasse:
6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
In the morning it florisheth and groweth, but in the euening it is cut downe and withereth.
7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
For we are consumed by thine anger, and by thy wrath are we troubled.
8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
Thou hast set our iniquities before thee, and our secret sinnes in the light of thy countenance.
9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
For all our dayes are past in thine anger: we haue spent our yeeres as a thought.
10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
The time of our life is threescore yeeres and ten, and if they be of strength, fourescore yeeres: yet their strength is but labour and sorowe: for it is cut off quickly, and we flee away.
11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
Who knoweth the power of thy wrath? for according to thy feare is thine anger.
12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
Teach vs so to nomber our dayes, that we may apply our heartes vnto wisdome.
13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
Returne (O Lord, howe long?) and be pacified toward thy seruants.
14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
Fill vs with thy mercie in the morning: so shall we reioyce and be glad all our dayes.
15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
Comfort vs according to the dayes that thou hast afflicted vs, and according to the yeeres that we haue seene euill.
16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
Let thy worke bee seene towarde thy seruants, and thy glory vpon their children.
17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
And let the beautie of the Lord our God be vpon vs, and direct thou the worke of our hands vpon vs, euen direct the worke of our handes.
