Psaltaren 90
1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
A prayer of Moses, the man of God. Lord, through every generation, you have been “home” for us!
2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
Before the mountains were born, before you gave birth to the earth and the universe, from eternity past to eternity future, you are God.
3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
You turn people back into dust, saying, “Return to dust, human beings.”
4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
In your eyes, a thousand years are like a day that's already gone; like a few passing hours of the night.
5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
You bring people's lives to a sudden end, like dreams that vanish. They are like grass that grows up in the morning—
6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
it sprouts in the morning, fresh and new, but by the evening it is withered and dead.
7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
We are burned up by your anger, terrified by your fury.
8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
You have set out our sins before you—our secret sins are visible in the light of your presence.
9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
Our lives fade away under your anger, coming to an end as quickly as a sigh.
10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
We live for seventy years—eighty if we have the strength. But even in the prime of life all that we have is hardship and suffering. Soon our lives are over and we're gone.
11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
Who can know the power of your anger? Who understands your fury so you can be shown reverence?
12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
Teach us to value every one of our days so we can live wisely!
13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
Lord, how long will it be before you come back to us and have pity on us your servants?
14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
Show us every morning your trustworthy love so we may be happy, full of joy throughout our lives.
15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
Make us glad for as many days as you made us sad, for all the years we suffered!
16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
May we, your servants, see you at work for us again; may our children see your glory.
17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
May our Lord God be pleased with us, blessing what we do, blessing what we do.
