Psaltaren 90
1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
Lamo mar Musa ngʼat Nyasaye. Yaye Jehova Nyasaye, isebedo kar dak marwa nyaka nene e tienge duto.
2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
Kane pok gode obetie kata kane pok ichweyo piny gi ji modak e iye, to isebedo ka in Nyasaye nyaka nene kendo manyaka chiengʼ.
3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
Idwoko dhano e lowo, kiwacho niya, “Doguru e lowo un koth dhano.”
4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
Nimar higni alufu achiel e nyimi chalo gi odiechiengʼ manyoro mosekalo, kata gi sa mar otieno.
5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
Iywoyo dhano ilalgo nono ka nindo mar tho terogi; gichalo gi lum mangʼich mar okinyi,
6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
ma kata obedo ni loth ka ngʼich gokinyi to godhiambo to ner kendo two.
7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
Mirimbi tiekowa kendo kecho mikechogo kodwa bwogowa.
8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
Iseketo richowa e nyimi, ee, richowa ma watimo lingʼ-lingʼ ineno seche duto.
9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
Ndalowa kadho piyo nikech mirimbi; hikwa rumo piyo gi chir.
10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
Ndalowa en piero abiriyo kata piero aboro, ka ringrewa otegno; to kata kamano ndalogo duto opongʼ gi chandruok kod kuyo, nimar gikalo piyo, kendo gilal nono.
11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
En ngʼa mongʼeyo teko mar mirimbi? Nimar gero mari nigi teko machalo gi teko ma luori kelo.
12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
Omiyo puonjwa kwano ndalowa kare, mondo wabed gi chuny mariek.
13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
Ibiro siko kikecho nyaka karangʼo, yaye Jehova Nyasaye? Lokri, kech jatichni.
14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
Romwa gokinyi gi herani ma ok rem, mondo wawer gi ilo kendo wabed mamor ndalowa duto.
15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
Mi wabed mamor amingʼa mana kaka isemiyo waneno malit, marom gi higni ma wasenene chandruok.
16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
Mad tijeni nere gi jotichni, mad duongʼni nyisre ne nyithindi.
17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
Mad ngʼwono mar Ruoth Nyasachwa obed kodwa; yie igurnwa tich mar lwetwa, ee gurnwa tich mar lwetwa.
