Psaltaren 90
1 En bön Mose dens Guds mansens. Herre, du äst vår tillflykt, ifrå slägte till slägte.
Hina Gode, Di da eso huluane ninia esalebe galu.
2 Förr än bergen vordo, och jorden och verlden skapade blefvo, äst du Gud, af evighet till evighet;
Musa: dafa Di da agolo soge amola osobo bagade amo hame hahamoiawane, Di da mae dagole fifi ahoanusu Gode esalu amola Di da ninia Gode esalumu.
3 Du som låter menniskorna dö, och säger: Kommer igen, I menniskors barn.
Di da nini musa: esalua amogai buhagima: ne sia: sa. Di da nini afadenene bu gulu hamosa.
4 Ty tusende år äro för dig såsom den dag i går framgick, och såsom en nattväkt.
Ode 1,000 gidigisia, amo Dia ba: sea da ha afaedafa agoai ba: sa, amo da aiya eso baligi amo agoai ba: sa, amola eso dunumunidafa gasia agoai ba: sa.
5 Du låter dem gå sin kos såsom en ström; och äro såsom en sömn; likasom gräs, det dock snarliga förvissnar;
Di da nini hano heda: iga mini ahoabe agoane gisa ahoa, be ninia golaia ba: be amoali seda da hame gala. Nini da gisi fage hahabe fadegalalu heda: le osomo amo da falegalu bu daeya biobe agoai gala.
6 Det der bittida blomstras, och snart vissnar; och på aftonen afhugget varder, och förtorkas.
7 Det gör din vrede, att vi så förgås, och din grymhet, att vi så hasteliga hädan måste.
Nini da Dia ougi hou amoga gugunufinisi dagoi, nini da Dia gasa bagade ougi hou amoga beda: i gala.
8 Ty våra missgerningar sätter du för dig, våra okända synder i ljuset för ditt ansigte.
Di da ninia wadela: i hou nini wamo hamobe Dia ba: be amo huluane Dia midadi ligisisa.
9 Derföre gå alle våre dagar sin kos genom dina vrede; vi lykte vår år såsom ett tal.
Ninia fifi ahoanusu da Dia ougi hou amoga gasiguda: le dunumuniginisisa, amola sia: sadoga sia: sea fofonobona ahoabe agoai gala. 80
10 Vårt lif varar sjutio år, åt högsta åttatio år; och då det bäst varit; hafver, så hafver det möda och arbete varit; ty det går snart sin kos, lika som vi flöge bort.
Nini da ode 80agoane esalumu galu, be amomane ninia da ode 70 amoga fawane doaga: sa, ninia da gasa galu ganiaba, ilia ninima gaguli mabe da bidi hamosu amola disu fawane gala, esalusu da gadenene baligimu, amola ninia da asi hame ba: mu.
11 Men ho tror det, att du så svårliga vredgas? Och ho fruktar sig för sådana dine grymhet?
Nowa da Dia gasa bagade ougi hou amo bagade nabibala: ? Dia ougi hou gasa bagade mabe amoga beda: su hou da Nowa dawa: ma: bela: ?
12 Lär oss betänka, att vi dö måste, på det vi måge förståndige varda.
Ninia esalusu da habowali seda ganumu, amo ninima olelema! Amasea ninia da noga: le dawa: su dunu esalumu.
13 Herre, vänd dig dock till oss igen, och var dinom tjenarom nådelig.
Dia ougi hou da habowali seda dialoma: bela: ? Hina Gode, Dia hawa: hamosu dunuma asigima!
14 Uppfyll oss bittida med dine nåd; så vilje vi fröjdas, och glade vara i våra lifsdagar.
Eso huluane hahabe Dia da nini Dia mae fisili asigidafa hou amoga ianoma, amasea ninia da esaleawane Dima nodone gesami hahawane hea: lumu.
15 Gläd oss igen, efter det du oss så länge plågat hafver, efter det vi så länge olycko lidit hafve.
Di da ode bagohame amoga da: i diosu fawane ninima ianusu. Be waha Di da ninima hahawane hou bagade ima.
16 Bete dinom tjenarom dina gerningar, och dina äro deras barnom.
Ninia da Dia hawa: hamosu dunu. Ninia da Dia hamobe hou bagadedafa amo ba: ma: ma. Niniga fifi ahoanebe ilia da Dia Hina bagade hou ba: ma: ma.
17 Och Herren, vår Gud, vare oss blid, och främje våra händers verk med oss; ja våra händers verk främje han.
Ninia Hina Gode, Dia hahawane dogolegele fidisu hou da ninima dialoma: ma. Ninia hamobe huluane da didili hamoma: ma.
